”Lars Björklund är poet, präst och föreläsare. I sina dikter närmar sig Lars livets essens med stor varsamhet och lyckas förmedla något av det mest outgrundliga genom de till synes enkla fraserna. Sedan några år tillbaka använder sig Lars av plattformen Instagram för att sprida texter och fotografier. Där blir orden ett slags raster genom vilket bilderna syns.”

2023 
Malmö Sensus, Madesjö kyrka, Kalmar domkyrka, Salsta slott, Kultur vid Ekoln, Alfta församling, Sävja kyrka, Sjöbo församling, Jämshög

Kommande utställningar 2024
Kraftens hus i Stockholm, Strängnäs domkyrka,  Uppåkra kyrka, Västerås sjukhus 

Innanför oron - Utställning med diktbilder hösten 2024

I mitt arbete som själavårdare har jag mött många människor som i sina egna liv fått hantera det annorlunda. Sjukdom, olycka och förluster har en gång för alla ändrat riktningen i deras liv. Jag har sett hur människor har tagit sig vidare inte ur eller från det svåra utan igenom och med.

När vi är med om någonting svårt kan det vara tungt att bära det alldeles själv. Tankarna går runt, runt, och vi kommer ingenstans. Är det riktigt svårt kan det bli som ett pågående nu som gör ont. När vi berättar för någon eller när vi lyckas skapa något kan det som är inom oss hamna utanför oss. Det blir som en glipa mellan oss själva och det som händer oss.

I mina diktbilder är det många gånger det som händer mig. Jag kan se det jag är med om lite från sidan och det gör det möjligt för mig att hitta nya perspektiv. Samma sak kan hända när vi ser något som någon annan målat eller skrivit. Vi ser en del av oss själva och får ett nytt fotfäste, en ny början. Ett möte med det oväntade. Det är också på det sättet vi fortsätter tillsammans.

Igenom det svåra, med det vi varit med om, öppna för en oväntad början.                                        

När vi är med om någonting svårt kan det vara tungt att bära det alldeles själv. Tankarna går runt, runt, och vi kommer ingenstans. Är det riktigt svårt kan det bli som ett pågående nu som gör ont. När vi berättar för någon eller när vi lyckas skapa något kan det som är inom oss hamna utanför oss. Det blir som en glipa mellan oss själva och det som händer oss.

I mina diktbilder är det många gånger det som händer mig. Jag kan se det jag är med om lite från sidan och det gör det möjligt för mig att hitta nya perspektiv. Samma sak kan hända när vi ser något som någon annan målat eller skrivit. Vi ser en del av oss själva och får ett nytt fotfäste, en ny början. Ett möte med det oväntade. Det är också på det sättet vi fortsätter tillsammans.

Igenom det svåra, med det vi varit med om, öppna för en oväntad början.